268
I det ögonblick uret i stora salongen i Reformklubben slog en qvart till elfva steg Andrew Stuart upp och yttrade:
— Mina herrar! Om tjugo minuter har den mellan Phileas Fogg och oss öfverenskomna tiden gått till ända.
— När ankom sista tåget från Liverpool? frågade Thomas Flanagan.
— Klockan 9,23 min., svarade Gauthier Ralph, och nästa tåg kommer icke förr än klockan 12,10 min.
— Nåväl, mina herrar, återtog Andrew Stuart, om Phileas Fogg anländt med tåget klockan 9,23, så skulle han redan vara här. Vi kunna således anse vadet såsom vunnet.
— Låtom oss ej uttala oss så bestämdt, utan vänta! svarade Samuel Fallentin. I kännen att vår vän är en excentriker af prima sort. Hans punktlighet är bekant. Han kommer aldrig för sent eller för tidigt, han skall infinna sig här i sista minuten, annars skulle jag bli riktigt förundrad.
— Och jag, sade Andrew Stuart, liksom alltid mycket nervös, jag tror inte att det är han, om jag också får se honom.
— Ja, det må erkännas, återtog Thomas Flanagan, mr Foggs förslag var verkligen vanvettigt. Om han också vore aldrig så punktlig, så kan han väl aldrig förekomma att oundvikliga hinder uppstå och om bara två eller tre dagar blefve förlorade, så vore det ju nog för att göra hela resprogrammet om intet.
— För öfrigt är det att observera, tillade John Sullivan, att vi icke erhållit en enda underrättelse om vår vän och dock finnas telegraftrådar att tillgå öfver allt der han färdas fram.
