40
visering ej är till någon nytta och att vi ej fordra att pass skola uppvisas?
— Jo, jag känner till det, svarade Phileas Fogg, men jag önskar att få min ankomst till Suez intygad genom er påskrift.
— Nå, må ske då.
Konsuln skref viseringsmeningen, datum, sitt namn och satte sitt embetssigill derunder. Mr Fogg läste igenom det skrifna, tackade helt kallt och aflägsnade sig, följd af sin betjent.
— Nå? sade agenten.
— Han tyckes vara en fullkomligt hederlig karl, svarade konsuln.
— Mycket möjligt! svarade Fix, men det är icke det som det är fråga om. Tycker icke ni, herr konsul, att denne flegmatiske gentleman liknar drag för drag tjufven, hvars signalement jag fått?
— Jo, det tycker jag, men ni vet det nog, alla signalementer . . .
— Jag skall nog komma på det klara, svarade Fix, betjenten förefaller mig mindre outgrundlig än husbonden, än mera, han är fransman, han kan icke hålla sig från att prata. Vi återse hvarandra snart, herr konsul.
Agenten gick och började söka reda på Passepartout.
Mr Fogg hade då han lemnade konsulatet ställt sina steg till embarkeringskajen. Anländ till fartygets landgång, gaf han några befallningar åt sin betjent och gick ensam in i sin hytt ombord på Mongolia. Han tog fram sin annotationsbok, i hvilken lästes följande:
»Lemnade London onsdagen d. 2 oktober, kl. 10,35 på aftonen.
