Sida:Jorden rundt på åttio dagar.djvu/39

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
39

— Ja, passen tjena icke till annat än att genera hederligt folk i deras förehafvanden och att gynna skurkars rymning. Jag är säker på, att passet nog är i riktig ordning, men jag hoppas att ni icke viserar det.

— Hvarför det? Om passet är alldeles klart, så har jag icke rättighet att neka att teckna viseringen derpå.

— Men, herr konsul, jag får lof att hålla qvar mannen här till dess jag hinner få en arresteringsorder från London.

— Nå, det der är er affär, mr Fix, svarade konsuln, men jag kan icke . . .

Konsuln hann ej sluta hvad han skulle säga. Någon knackade på dörren till hans rum och kontorsvakten öppnade för två främlingar, af hvilka den ene just var betjenten som talat med detektiven.

De voro husbonden och tjenaren. Den förre framlemnade sitt pass, i det han lakoniskt anhöll att konsuln ville teckna viseringen derå.

Konsuln tog passet och läste genom det mycket noga; under tiden observerade eller rättare slukade Fix de begge främlingarna med sina ögon.

Konsuln hade slutat läsningen.

— Ni är mr Phileas Fogg, esquire? frågade han.

— Ja, svarade den tillfrågade.

— Och den här personen är er betjent?

— Ja, en fransman med namnet Passepartout.

— Ni kommer från London?

— Ja.

— Och hvart reser ni?

— Till Bombay.

— Godt. Ni känner väl, att denna formalitet med