att svära och kom ihåg detta: förr i tiden i Indien betraktades kattorna som heliga djur. Det var den goda tiden, det.
— För kattorna, mylord?
— Och för resande också.
Efter denna anmärkning fortsatte mr Fogg lugnt att äta.
Några ögonblick efter mr Fogg hade agenten Fix också begifvit sig från Mongolia och skyndat direkte till polisdirektören i Bombay. Han bevisade sin egenskap af detektiv, det uppdrag han fått sig anförtrodt, sin ställning till den presumerade föröfvaren af stölden. Hade man från London bekommit någon arresteringsorder? Nej, man hade icke bekommit någonting alls. Naturligtvis hade ordern, som afsändts efter Foggs afresa, ännu icke hunnit anlända.
Fix blef mycket nedslagen häröfver. Han ville att polisdirektören skulle gifva honom en arresteringsorder mot Fogg. Direktören afslog detta. Hufvudstadens styrelse ensam kunde enligt lag utfärda en sådan order. Denna stränghet i principer, detta stränga fasthållande vid hvad lagen föreskrifver öfverensstämmer fullkomligt med engelsk åskådning, och hvad angår den individuella friheten, så tillåter lagen ej någon egenmäktig tolkning.
Fix var ej enträgen och insåg att han måste vara resignerad och invänta ordern. Men han beslöt att icke lemna ur sigte den ogenomtränglige skurken under hela den tid han uppehöll sig i Bombay. Han tviflade alls icke på, att ju icke Phileas Fogg skulle komma att uppehålla sig der (som bekant var det också Passepartouts öfvertygelse), hvarigenom arresteringsordern skulle kunna hinna att komma honom tillhanda.
Men Passepartout hade, till följd af de sednaste
