58
befallningarna, hans husbonde gifvit honom då han lemnade Mongolia, fått klart för sig, att det skulle gå i Bombay liksom det gick i Suez och Paris, nemligen att resan ej vore afslutad i Bombay, att den skulle fortsättas åtminstone till Calcutta och kanske ännu längre. Han började fråga sig, om väl detta mr Foggs vad kunde vara allvarsamt menadt och om ej ödet förde bort med sig Passepartout, han som icke önskade någonting högre än att få vara i fred och ro, på resan jorden rundt på åttio dagar!
Efter att under tiden ha förskaffat sig några skjortor och strumpor promenerade han på gatorna i Bombay. En stor folkmassa var i rörelse och midt ibland européer af alla nationer, Perser med spetsiga mössor, Bunhyas i turbaner, Sinder med fyrkantiga mössor, Armenier i långa rockar, Parser i svart mitra. Parserne — Zoroasters direkta afkomlingar, de mest flitiga, de mest civiliserade, de mest intelligenta, de mest stränga af hinduerne, den race till hvilken numera de förnämsta infödda köpmännen i Bombay höra — voro just sysselsatte med firandet af en fest. De firade den dagen ett slags religiös karnaval, med processioner och dansdivertissementer, i hvilka uppträdde bajadèrer, klädda i kostymer af rosafärgad gaz, brocherad i silfver och guld, och hvilka vid ljudet af violiner och slag på tam-tams dansade förtjusande, men naturligtvis förhöllo sig fullkomligt anständigt.
Att Passepartout ställde sig att gapa på dessa kurjösa ceremonier, att hans ögon och öron stodo vidöppna för att kunna se och höra, att hans ansigte såg ut som en äkta »bondkanins», det är knappt nödigt att här anmärka.
Olyckligtvis för honom och för hans husbonde, hvars resa han äfventyrade att blottställa, förde hans
