74
åt honom, Passepartout, skulle han bli mycket förlägen deröfver. Allt detta kunde ej annat än lifligt sysselsätta honom.
Klockan åtta på aftonen hade man passerat den förnämsta kedjan af Vindhias-bergen och de resande gjorde halt vid foten af norra sluttningen i en alldeles förfallen bungalow.
Det afstånd man passerat denna dag utgjorde omkring tjugofem mil, och lika mycket återstod att färdas för att hinna fram till stationen i Allahabad.
Natten var kylig. Inne i bungalow’en upptände parsern en eld af torra grenar och värmen kändes mycket välgörande. Aftonmåltiden, som utgjordes af matvaror som köpts i Kholby, intogs med en aptit sådan som uttröttadt och mörbultadt folk har. Samtalet, som började med några korta fraser, slutade snart med ljudliga snarkningar. Vägvisaren vakade hos Kiouni, som stod och sof med hufvudet hvilande på en trädgren.
Ingen särskild tilldragelse inträffade under nattens lopp. Några hemska tjut af tigrar och pantrar störde understundom tystnaden, blandad med skärande skrik af apor. Men de glupska djuren stannade vid skrik och tjut och gjorde ingen fiendtlig demonstration mot gästerna i bungalow’en. Sir Francis Cromarty sof tungt som en tapper soldat, uppgifven af trötthet. Passepartout sof oroligt och i drömmen gjorde han om kullerbyttorna. Hvad mr Fogg angår, så sof han så lugnt som om han legat i sitt tysta hus vid Saville-row.
Klockan sex på morgonen satte man sig åter i gång. Vägvisaren hoppades vara framme vid stationen i Allahabad samma afton. Mr Fogg förlorade således blott en del af de fyratioåtta timmar, han insparat från det han anträdt resan.
