98
unga följeslagerska att komma ur. Phileas Fogg ämnade begifva sig direkte till ångaren, som skulle gå till Hongkong, för att der på det beqvämligaste installera mrs Aouda, som han icke ville lemna ensam så länge hon befann sig i detta land, der så många faror hotade henne.
I det ögonblick mr Fogg gick från bangården kom en polisman fram till honom.
— Mr Phileas Fogg? frågade han.
— Det är jag.
— Och den der karlen är er betjent? tillade han ytterligare och pekade på Passepartout.
— Jo.
— Följen mig begge två!
Mr Fogg gjorde ej någon rörelse, som antydde den minsta överraskning. Denne polisagent var en representant af lagen, och för hvarje engelsman är lagen helig. Passepartout, med sina fransyska vanor, ville resonnera, men polismannen lade sin battong på hans axel och Phileas Fogg gaf honom ett tecken att han skulle lyda.
— Får denna unga dame följa med? frågade mr Fogg.
— Ja, det gör ingenting, svarade polismannen.
Polismannen följde med mr Fogg, mrs Aouda och Passepartout till en palkighari, ett slags åkdon på fyra hjul och med fyra sittplatser, förspändt med två hästar. Man for af, ingen sade ett ord under färden, som räckte omkring tjugo minuter.
Åkdonet for först genom »Black City,» med trånga gator och usla kojor, i hvilka hvimlade en kosmopolitisk befolkning, snuskig och trasig; sedan bar det af genom den europeiska stadsdelen, som såg gladare ut
