stölden. Han skulle således troligtvis ställa sig på rättvisans sida.
Polismannens beslut var fattat; han skulle säga allt.
TJUGUSJUNDE KAPITLET.
Passeportout blir både rådlös och redlös.
Hör nu noga på! sade Fix till Passepartout. Jag är alls inte den ni tror. Inte alls utsänd av »Framstegsklubben».
— Jaså, inte det! sade Passepartout och drog munnen till ett försmädligt leende.
— Nej, jag är polistjänstemän och utsänd av polisen i London.
— Ni? Polisagent?
— Ja, det ska jag strax bevisa er. Var så god — här är mitt förordnande, undertecknat av polismästaren. Tvivlar ni ännu?
Passepartout kunde inte få fram ett ord.
— Herr Foggs vad, varav ni och hans kamrater i »Framstegsklubben» låtit lura er, är bara en list. Han ville ha er till medbrottslingar utan att ni hade en aning därom!
— Men varför det? Jag begriper inte ett ord av allt det här.
— Vänta! Den 28 september detta år begicks i engelska banken en stöld på en och en halv million. Man har fått beskrivning på tjuvens utseende, och den stämmer till punkt och pricka in på er husbonde.
