TRETTIONDE KAPITLET.
Virvelstormen.
Vinden friskade alltmer i under natten. Skepparen och hans karlar blevo kvar på däck, färdiga att bärga seglen vid första farliga kastvind. Fix hade däremot redan gått till kojs, när Fogg och fru Aoda vid midnattstid kommo ned i kajutan. De hade slutligen kommit till den övertygelsen, att Passepartout genom någon egendomlig missuppfattning kommit att gå ombord på Carnatic och att de sålunda i Jokohama skulle få återse den trogne tjänaren.
När solen följande morgon gick upp, hade kuttern hunnit ett gott stycke. Den gick för fulla segel, och då den följde kusten, hade den god hjälp av strömmen. Som vinden låg från land, var havet mindre oroligt, och sjögången vid kusten vållade intet avbräck i Fiskmåsens hastighet.
De resande besvärades ej av sjösjuka, utan Fogg och Aoda åto sin frukost med samma välbehag som om de suttit på det finaste hotell. Fix var inbjuden att dela deras kost och fann sig nödsakad att säga tack och ta emot, ty både båt och mage behöva nödig barlast på sjön. Maten syntes honom emellertid besk, när han tänkte på, hur han reste på sin förbrytares bekostnad och åt vid hans bord. Han började blygas för sig själv, men så betänkte han, att det ju egentligen var hans pengar, som Fogg reste upp, och han tröstade sig med den tanken, att det ej var för mycket, om också han fick vara med
