på ett hörn, då det i alla fall var han, som bestod fiolerna.
Emellertid kunde han efter frukostens slut icke undertrycka denna känsla av obehag utan erbjöd sig att betala sin del av resekostnaderna. Fogg förklarade kallt, att det inte kunde komma i fråga — Fix fick finna sig i att tillhöra de allmänna omkostnaderna för rundresan.
Förödmjukad satte sig agenten efter en stum bugning på sin gamla plats i fören, och där förblev han hela dagen utan att säga ett ord.
Vid så mycket bättre lynne var skepparen. Hans ansikte strålade, när hans lätta kutter flög fram som en stormsvala, och flera gånger förklarade han för Fogg, att de med all säkerhet skulle hinna fram till Shanghaj i god tid. Den värdige engelsmannen böjde på huvudet och sade, att han hoppades det. Besättningskarlarna tävlade i nit och punktlighet, ivriga att förtjäna den utlovade belöningen. Varje skot var spänt, vart segel klart. Man kunde ej ha begärt större påpasslighet ombord på en av segelsällskapets kappseglingar.
Fogg var belåten vid den tanken, att hans första motgång efter avresan från London ej skulle komma att vålla honom någon tidsförlust, då han på utsatt dag ändå skulle ankomma till Jokohama.
Tidigt på morgonen den 9 november passerade Fiskmåsen kräftans vändkrets och seglade in i Fokiensundet, som skiljer kinesiska fastlandet från den stora ön Formosa. Detta namn betyder »den fagra», och ön gör skäl för sitt namn. Höga, branta fjäll omväxla med härliga slätter, och nedför sluttningarna kasta sig älvarna i silverglittrande forsar. I sundet var farleden mycket svår, och kuttern kunde
