fören på ångbåten i samma ögonblick som förtöjningarna gjordes loss.
Matroserna voro vana att bevittna dylika uppträden. De togo helt vänligt hand om stackaren, buro honom ned under däck och instuvade honom i en andra klassens hytt. Där sov han på sitt gröna öra ända till ljusan dag och vaknade några mil från kinesiska kusten.
Nu dök han upp på ångarens däck och inandades i fulla drag den friska sjöluften. Det började efter hand klarna i hans minne. Han samlade sina tankar, och så småningom kom han ihåg föregående dagens händelser, den slipade Fix och dennes förtroenden, rökstugan o. s. v.
— Det är klart som dagen, att jag fått mej en förfärlig florshuva, sade han för sig själv. Vad ska min husbonde säja? Fy skäms, Passepartout — du har burit dej fasligt illa åt!
Ångern gjorde, att han kände sig ännu mer sjuk, ruskig och eländig. En sak tröstade honom dock något.
— I alla händelser kom jag med på ångaren; och det var ändå väl, mumlade han. Och vad den där juvelen Fix beträffar, så ska vi väl hoppas, att vi nu är honom kvitt. Efter sina snygga förslag till mej kan han väl inte ha panna att gå ombord på samma båt som vi! En polis i hälarna på min husbonde! Åh, det är nedrigt! Är herr Fileas Fogg en tjuv, så ska man få kalla mej mordbrännare.
Hans tanke flög tillbaka till den brinnande gaslågan — kanske hade den vållat explosion, kanske…
Nå, vid den saken var ingenting att göra. Men
