Hoppa till innehållet

Sida:Jorden runt på 80 dagar 1935.djvu/173

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
169
PASSEPARTOUT BOXAS

När Passepartout slutat, kände han sig lugnare och lättare om hjärtat.

Fix reste sig, illa tilltygad. men såg sin motståndare i ögonen och sade kallt:

— Är det slut nu?

— Ja, för den här gången! svarade Passepartout något häpen.

— Kom då! Jag har något att säga er!

— Ska jag ännu en gång…

— Det gäller er husbonde.

Passepartout följde med, kuvad av denna kallblodighet hos den mörbultade agenten. Denne förde honom bort i fören.

— Ni har klått mig — det var jag beredd på. Hör nu vad jag har att säga er! Hittills har jag varit en motståndare till er husbonde. Nu står jag på hans sida.

— Äntligen har ni då insett, att han är en hedersman utropade Passepartout.

— Han! Nej, han är en tjuv — det tror jag fortfarande. Seså, var lugn nu! Det skulle ju vara slut för i dag. Låt mig nu tala! Så länge herr Fogg var på engelsk botten, låg det i mitt intresse att fördröja honom i avvaktan på arresteringsordern. Jag gjorde vad jag kunde i det fallet. Det var jag, som skickade prästerna på honom i Kalkutta, jag, som berusade er i Hongkong, för att han skulle komma för sent till Jokohamabåten…

Passepartout hörde på med knutna händer och gnisslande tänder. Han var färdig att ge Fix en ny duvning.

— Nu, fortsatte Fix, ser det ut, som om han ärnade återvända till England. Gott, jag ska följa honom, men hädanefter ska jag med samma nit