FYRTIOFÖRSTA KAPITLET.
Expresståget och bisonoxarnas tåg.
Förr i världen tog det ett halvt års tid att fara mellan San Francisko och New-York. Sedan den stora Pacific-järnvägen blev fullbordad, kunde resan mellan sagda städer göras på sju dagar.
Fileas Fogg och hans medresande foro på ett expresståg för att göra färden på minsta möjliga tid. Vagnen var synnerligen präktigt inredd. Mellan två rader länstolar längs vagnens långsidor ledde en bred gång genom dess hela längd. Tågets samtliga vagnar stodo genom gångbroar över plattformarna i förbindelse med varandra, så att man kunde gå från den ena ändan av tåget till den andra och efter behag ta plats i salongsvagnen, matsals- och kafévagnen, rökvagnen o. s. v. Över gångbanorna rörde sig ständigt en ström av människor, och bland dessa en del affärsmän, som utbjödo böcker och tidningar, cigarrer, apelsiner, konfekt och varjehanda drycker. Det var som om livet i en stor stad med tåget flyttats ut i vildmarken.
En stund efter tågets avgång började det snöa, och därigenom minskades tågets hastighet. Samtalet ville ej heller ta fart. Sömnen tog ut sin rätt. Passepartout sov nu förstås »bara med ena ögat» för att kunna ha det andra på Fix. Han misstrodde nämligen fortfarande polisagenten och höll sig redo att vid minsta skymt av svek vrida nacken av sin forne vän.
