— Visst finns här schackbräde; jag ska gå och se efter i rökvagnen. På ett amerikanskt expresståg finns allting. Jag är förtjust i schack.
— Och jag, inföll fru Aoda, brukade förr i tiden då och då spela ett parti med min far; han påstod, att jag inte saknade anlag.
Om Fileas Fogg någon gång i livet gjort sig skyldig till ett glädjeutbrott, skulle det måhända ha skett nu — tänk, att få sig ett parti! Men han endast böjde välvilligt på huvudet.
När Fix en stund efteråt kom tillbaka med ett schackspel och ett litet bord samt fått den värderade rundresenären instuvad i ett hörn, log Passepartout förnöjd och gnuggade sina händer. Nu kunde det regna amerikanska överstar utan att hans herre skulle se upp från det rutade brädet.
Färden gick en dag genom Klippiga bergens trakter, där en järnväg har att kämpa med många svårigheter på grund av de talrika fjällklyftor, floder och forsar, som måste överskridas. Då hördes med ens häftiga signaler från lokomotivet, och tåget stannade helt plötsligt. Passepartout stack ut huvudet men kunde ej se någon station. Fix och fru Aoda blevo ängsliga, att Fogg skulle gå ut, men han sade endast till Passepartout, att denne skulle höra efter, vad som kunde vara på färde.
Passepartout rusade ut. Största delen av de resande hade gjort på samma sätt, och bland de fyrtio eller femtio, som skockades kring konduktören, var även överste Proctor, som Passepartout kände igen på fru Aodas beskrivning.
Mitt på banan stod en banvakt med röd flagga. Han var skickad av inspektören på närmaste station för att tillkännagiva, att en hängbro hade råkat
