— Nära 12 knop[1], Henrietta är känd av alla sjömän, förklarade kaptenen stolt.
— Vill ni föra mig och tre andra personer till Liverpool?
— Till Liverpool! Varför inte lika gärna till Kina eller nordpolen? sade kaptenen hånleende.
— Jag ska till Liverpool! sade Fogg kallt.
— Nej, det vill jag inte.
— På inga villkor?
— Nej, jag ämnar mig till Bordeaux, och till Bordeaux ska jag.
— Inte till något pris? envisades herr Fogg.
— Nej.
Tonen var så bestämd, att Fogg började misströsta.
— Men fartygets redare? anmärkte han emellertid.
— Det är jag. Jag rår själv om min Henrietta.
— Jag hyr den!
— Nej.
— Jag köper den.
— Nej! sade kaptenen med höjd röst.
Här tycktes icke ens Foggs guld kunna övervinna hindren. Men han fick ett infall.
— Vill ni ta mig med till Bordeaux?
— Nej, inte om ni så bjöd mig 500 kronor.
— Jag bjuder 5,000! sade Fogg enkelt.
— För varje person? sporde kaptenen med uppspärrade ögon.
— Ja.
— Och fyra personer var det?
- ↑ Knop eller sjömil = 1,885 m. »Tolv knop» alltså nära 21⁄4 nymil i timmen.
