därför styrdes nu kursen på Liverpool. För övrigt skötte Fogg befälet så, att var man kunde se, att han varit sjöman.
Fru Aoda var orolig men sade ingenting. Fix stod stum av häpnad, och Passepartouts beundran för sin husbonde översteg alla gränser.
Henrietta visade sig verkligen vara så snabbgående, att hon inom den beräknade tiden borde kunna hinna fram. Men hur många oförmodade hinder kunde ej resa sig! Vinden kunde slå om, maskinen stoppa eller komma i olag — vad kunde icke allt hända!
De första dagarna gick färden under de gynnsammaste förhållanden. Vinden stod stadigt på sydväst, havet var ganska lugnt, och seglen kunde tillsättas.
Passepartout var ständigt i rörelse, alltid glad och munter. Han gjorde matroserna alla de tjänster han kunde, förvånade dem med sin vighet, muntrade upp dem med tusen upptåg och trakterade dem med allt möjligt gott. Men ibland greps han av otålighet och önskade blott, att färden skulle vara slut. Fix gav han ibland en lång blick, men de taltes ej vid mera.
Detektivens förstånd stod nu alldeles stilla. Denne Fogg, som i sista stund lyckades uppspåra en ångbåt, mutade besättningen, spärrade in kaptenen, tog befälet över båten och visade sig vara en erfaren sjöman. Men en person, som stulit en million, kunde väl också stjäla en ångbåt. Varför skulle han ej sluta med att bli sjörövare?! Sannolikt ämnade han ej alls gå i land i Liverpool utan ge sig av till någon avlägsen punkt i världen och slå sig ned där helt lugnt. Fix började bli ångerköpt.
Den trettonde december gick ångbåten förbi
