gjorde, när han kom fram till sin bostad, var att han rusade upp och släckte gaslågan, som brunnit i åttio dygn. I brevlådan hade han funnit en gasräkning, som kom honom att hoppa på ett ben av förskräckelse; det kunde vara överflödigt, att den skulle bli större.
Hela natten vakade Passepartout som en hund utanför sin herres dörr.
Dagen därpå gick han i vanlig tid in till honom men kunde ej märka, om Fogg sovit eller ej. Med några ord befallde hans husbonde honom att servera fru Aoda frukost; själv ville han blott ha te och rostat bröd. Hela dagen hade han att göra med ordnande av sina angelägenheter, och först på kvällen skulle han anhålla om några minuters samtal med fru Aoda.
Passepartout hade hela natten plågats av förebråelser för det han ej varskott sin herre. Nu stod han ej ut längre.
— Käre herre! Herr Fogg! Det är mitt fel! Åh! utropade han och vred sina händer.
— Jag anklagar ingen! sade Fogg lugnt. Jag vill vara ensam.
Passepartout skyndade att beklaga sig för fru Aoda, som var lika ängslig som han. Men hon förstod, att ingenting var att göra, och dessutom hade han ju förklarat, att han ville tala med henne på aftonen.
Huset syntes hela dagen vara obebott, och för första gången, sedan han tagit sin bostad där, vandrade Fileas Fogg ej till sin klubb vid vanligt klockslag. Vad hade han där att göra, när han ej på utsatt tid kvällen förut kunnat infinna sig där? Nu väntade honom troligen ingen. Han behövde ej ens
