I sin anteckningsbok hade han linjerat upp flera kolumner med uppgift om den tid, då tåg och ångbåtar enligt tidtabellen skulle avgå samt när de verkligen avgått. På det sättet kunde han beständigt se, om han genom någon tillfällighet hade vunnit eller förlorat tid. Det var med tillfredsställelse som han såg, att han vid sin ankomst till Suez varken vunnit eller förlorat.
Därpå lät han servera sig middag i sin hytt. Det föll honom ej ett ögonblick in att gå ut och bese staden. Han hörde till dessa engelsmän, som låta sina tjänare sköta om den saken.
SJUNDE KAPITLET.
Fix tror sig göra upptäckter.
Det dröjde ej länge, förrän Fix fick syn på Passepartout, som gick fram och tillbaka på kajen och betraktade folkvimlet.
— Nå, min vän! Ni fick ert pass påtecknat?
— Åh, är det ni! Ja, tack! Allt är klappat och klart.
— Ni går och ser på folklivet?
— Ja, vi reser ju med sådan fart, att det förefaller mej nästan som en dröm. Tänk, nu är vi i Egypten — i Afrika!
— Ni har således bråttom?
— Inte jag, men min husbonde. Det var sant —
