jag skulle ju köpa strumpor och skjortor! Vi har rest utan bagage — bara en kappsäck.
— Jag ska visa er en butik, där ni kan få allt vad ni önskar.
— Jag är er synnerligen tacksam. Men framför allt måste jag akta mej att försumma ångbåten.
— Åh, ni har god tid — klockan är bara tolv. Men vart ämnar sig er husbonde?
— Så långt vägen räcker. Han reser jorden runt.
— Jorden runt?
— På åttio dagar, ja. Ett vad, påstår han. Men jag har min egen tro. Det är ju inte sunt förnuft i det där — jag tror det ligger någonting annat under.
— Herr Fogg måste vara en kuriös kurre?
— Det stämmer.
— Är han rik?
— Det tror jag. Han medför också en vacker summa i ovikta sedlar. Och inte ser han på styvrarna. Han har lovat maskinisten på Mongolia en nätt dusör, om vi kommer fram till Bombay före utsatt tid.
— Har ni länge varit bekant med er husbonde?
— Jag! Visst inte — jag inträdde i hans tjänst samma dag vi reste.
Man kan tänka sig, vilket intryck alla dessa upplysningar skulle göra på polisagenten.
De hade anlänt till butiken. Fix lät Passepartout göra sina uppköp och lade honom på hjärtat att ej försumma ångbåten.
Passepartout drog upp sin rova.
3. — Jorden runt på 80 dagar.
