— Åh, nu känner jag igen er. Tack för senast! Ni är den där märkvärdige engelsmannens tjänare?
— Precis, herr… herr?
— Mitt namn är Fix.
— Roligt att få återse er, herr Fix! Vart reser ni?
— Liksom ni till Bombay.
— Åh, så angenämt! Har ni gjort den turen förr?
— Många gånger. Jag är agent — agent för ångbåtsbolaget.
— Så. Då känner ni till Indien?
— Något — skulle jag tro! svarade Fix, som inte ville säga för mycket.
— Ett underligt land, eller hur?
— Mycket. Moskéer med torn, som kallas minareter, pagoder och andra tempel, tigrar och jätteormar, botgörare, som kallas fakirer, och danserskor, som man benämner bajadärer. Ni ska väl ta er tid att se er om lite?
— Vi ska väl hoppas det. En människa, som har alla skruvar i behåll, kan väl inte tillbringa sitt liv med att skutta från ångbåtar till järnvägståg! Ni ska få se, att den här gymnastiken slutar i Bombay.
— Och herr Fogg mår bra?
— Utmärkt! Och jag också; jag är hungrig som en varg vid vartenda mål. Se, sjön suger, som ordspråket säjer.
— Er husbonde syns aldrig på däck!
— Nej, han är inte nyfiken.
— Vet ni, att den där historien om en resa jorden runt förefaller lite hemlighetsfull — kanske det gäller någon hemlig beskickning?
