försök misslyckades emellertid fullständigt, ty polismästaren förklarade, att det var en fråga, som hörde under Londonpolisens avdelning, och ensamt denna kunde således utfärda dylika order.
Fix hade sig väl bekant, att den engelska lagskipningen i fråga om den enskilda friheten icke känner till något godtycke, och därför fann han det lönlöst att envisas. Han hade sålunda ingenting annat att göra än vänta på sin order från London. Men han föresatte sig att hålla noggrann utkik på sin hemlighetsfulle bov under hela den tid denne skulle komma att uppehålla sig i Bombay. Ty han betvivlade aldrig ett ögonblick, att Fogg skulle dröja här några dagar, och så skulle ordern hinna anlända.
Passepartout hade haft samma åsikt ända tills hans husbonde bad honom göra åtskilliga inköp före tågets avgång. Det skulle således gå här som i Paris och i Suez! Ständigt framåt! Till Kalkutta således, om inte ännu längre! Han började alltmer tro, att det verkligen var fråga om en resa jorden runt, men han kunde ej annat än förundra sig över att ödet till Foggs följeslagare på denna färd utsett honom själv, som inte högre önskade än att få sitta i lugn och ro.
Sedan han gjort sina inköp, gjorde han en promenad runt om Bombays gator. Där voro stora människomassor samlade: européer från skilda länder, olika indiska stammar, var och en med sin särskilda dräkt och huvudbonad, armenier i fotsida rockar och
Parser = avkomlingar av de eldsdyrkande perser, som i början av 700-talet, då muhammedanerna erövrat Persien, togo sin tillflykt till nordvästra Indien.
