Den här sidan har korrekturlästs
45
I JÄRNVÄGSKUPÉN
— Jag hoppas, att något dylikt aldrig ska hända dig mer! sade Fogg allvarsamt och steg upp i en kupé.
Passepartout följde efter utan att säga ett ord. Han var alldeles förbi och till på köpet utan skodon och hatt.
Fix ämnade just stiga upp i en annan kupé, då han plötsligt fick en idé. Han tog foten från vagnssteget, och ett flyktigt leende gled över hans anlete.
— Ett brott begånget på indisk mark — jag stannar kvar. Nu har jag honom!
I detsamma ljöd lokomotivets vissling, och tåget försvann i den dunkla natten.
TIONDE KAPITLET.
I järnvägskupén.
Tåget hade gått på bestämd tid. Passagerarna voro många, och bland dem märktes flera officerare, ämbetsmän och köpmän, som voro ute och gjorde upp affärer, förnämligast i indigo och opium.[1]
- ↑ Indigo = en dyrbar blå färg. — Opium = ett gift, som fås från vallmor: det rökes och framkallar först sömn med ljuva drömmar men efter uppvaknandet svår huvudvärk och förslappning.
