ar, och Kioni travade raskt på. Föraren undvek helst bebodda platser, då han ansåg sig säkrare i de öde dalsänkorna, där tillflödena till den stora Ganges upprinna. Mot middagstiden gjordes halt under en grupp pisanger. Näst palmerna gives det måhända knappast någon växt, som har vidsträcktare användning än denna. Bladen, som ofta uppnå en längd av tre meter, begagnas till dukar o. d., av stammens inre förfärdigas de starkaste tåg liksom de finaste vävnader, och frukterna, som kallas bananer, äro söta och mjöliga, hälsosamma och närande som bröd och läckra som grädde; av dem kan man även bereda vin och läskedrycker. Också föllo de våra resande synnerligen på läppen.
Färden fortsattes, och Kioni hade redan ett par timmar travat genom en tät skog, då han plötsligt började visa tecken till oro och tvärstannade.
— Vad står på? frågade översten och dök upp med huvudet ur sin korg.
— Jag vet inte, svarade föraren sakta och spetsade öronen, ty genom de täta busksnåren hördes ett besynnerligt sorl, som om en stund blev lättare att urskilja.
Det lät som sång av människoröster och klang av mässingsinstrument. Passepartout var idel öga och öra. Fogg satt lugn som en filbunke och sade icke ett ord. Föraren hoppade ned, band elefanten vid ett träd och försvann i de tätaste snåren. Om en liten stund var han tillbaka.
— Det är ett festtåg av indiska präster, viskade han. Om det är möjligt, bör vi söka undgå deras uppmärksamhet.
Han löste elefanten och förde honom in i ett tätt snår. Därefter bad han, att de resande skulle hålla
