— Fileas Fogg? sade notarien.
— Här.
— Passepartout?
— Det är jag.
— Det är bra.
— Nej, det är inte alls bra, mumlade Passepartout.
— Sedan två dagar spanar man efter er vid alla tåg från Bombay, sade domaren.
— Varför anklagar man oss? sporde Passepartout otåligt.
— Det ska ni nog få veta.
— Nå, det var ändå väl! sade Passepartout halvhögt.
— Jag är engelsk undersåte, sade Fogg, och jag har rätt att…
— Har man ej visat er vederbörlig aktning? avbröt domaren.
— Jo.
— Gott. Ropa käranden!
En dörr öppnades och en rättstjänare släppte in tre hinduiska präster.
— Kunde just tro det — där har vi de kanaljerna, som ville bränna min unga änka! sade Passepartout förargad.
Prästerna ställde sig framför domaren, och notarien uppläste en anklagelse mot Fogg och hans betjänt för helgerån, i det de vanhelgat en plats, som var invigd till Bramas dyrkan.
— Har ni förstått? sporde domaren Fogg.
— Ja, svarade Fogg och såg på klockan.
— Erkänner ni?
— Ja.
— Nå, då är saken klar.
