det honom lätt att övertyga prästerna, att de kunde yrka på en betydlig skadeersättning av Fogg och dennes tjänare, och själv lovade han att vara dem behjälpliga för vinnande av detta mål. Med första tåg följde han sålunda i deras sällskap efter brottslingarna.
Som dessa använde ganska lång tid på den unga änkans befriande, kom han före Fogg och hans sällskap till Kalkutta, där han redan telegrafiskt begärt häktning å såväl Fogg som hans betjänt. Man kan lätt tänka sig hans missräkning och hans raseri, när han vid framkomsten möttes av den underrättelsen, att man ej sett till varken Fogg eller tempelskändaren. Den senare frågade han ju i själva verket mindre efter, men han började befara, att den förre stigit av vid en mellanstation och givit sig åstad åt någon av de norra provinserna.
Plågad av en tärande oro snokade han därför genom alla tåg, som under de närmaste timmarna anlände till stationen. Och det är sålunda lätt att tänka sig, hur förtjust han blev, när han fick syn på de efterspanade, ehuru han icke kunde förstå, vad det var för en ung dam, som befann sig i deras sällskap. Han utpekade dem ögonblickligen för polisen, och det var därför som Fogg, Passepartout och rajans änka blevo förda inför domaren.
Hade icke den annars så vakne Passepartout varit så bekymrad för sakens utgång, skulle han säkerligen också fått syn på Fix, som undangömd i en vrå av domsalen med stort intresse följde händelsernas gång. Lyckades icke hans plan, så var allt förlorat, ty han hade lika litet i Kalkutta som i Suez eller Bombay fått någon arresteringsorder från London.
