borgs lösen, som var den mest omfattande och utbildade af dessa skatter, torde lemna bästa beviset på dessa förhållanden[1]. Andra Staters exempel, kanske företrädesvis Hollands,[2] gåfvo Gustaf Adolf utsigt att genom det så kallade indirecta beskattningssättet, förut hos oss nästan okändt,[3] kunna kringgå dessa hinder[4]. Införandet, 1622, af Lilla
- ↑ Se Hallenberg, a. st. II. del. sid. 667, f. IV. del. sid. 621, 622, 806—808.
- ↑ Se A. H. L. Heeren, Handbok uti Europeiska Stats-Systemets och dess Coloniers Historia, öfversatt af Jon. U. Ekmarck; Strengnäs 1819; sid. 122. I afseende på Städernas nytta af en stående krigshär åberopar Gustaf Adolf uttryckligen Hollands exempel; se det här längre fram nämnda Gustaf Adolfs tal d. 10 Mars 1625, och Hallenberg, a. st. V. del. sid. 347.
- ↑ .... ”eademque nova vectigalium genera, svadente Rege in patriam introducta”.... E. M. Fant, De Onerib. Publicis, sid. 17.
- ↑ ”Och förthenskull hafwer H. K. M. oss allernådigst föreslaghet ett annat medhel, at effter som i andre wälbestälte Regementen sådhane pålaghor” (directa skatter) ”äre ogillade wordne, och i then stadhen vpfunnet, at en Tull och Accijs gifwas måtte aff alle ätelighe, slijtelighe och förnötelighe Wahrur, som föres til Tårgz och Marknat, hwilken såsom then ingen kunde wara beswärligh, i thet sielfwe Wahrun eller godzet gifwer Tullen och Accijssen, och deles i så måtto ibland månge, så at litet eller intet kommer på hwar, och skulle nepligen merckias, at något beswär ther vppå hunge,” o. s. v. Riksdagsbeslutet d. 7 Maj 1622., 3:dje
till detta Riksdagsbeslut torde icke finnas i behåll; det är äfven tryckt af A. A. Stiernman, Alla Riksdagars och Mötens Beslut m. m. Stockholm 1728—1733; I. del. sid. 751—757, men med flera tryckfel). I Riksdagsbeslutet den 2 April 1625 (tr. samma år) heter det: ”Hwarföre hafwe wi.... befunnet, at the Hielper och owisse Skatter som nu Landet påliggie, icke mycket wille förslå, fast the än skole påökas, efter ty the förnämbste Ständer och Rijkeste i Landet medh sine Hion, Landbönder och Folck äre ther frije före, sompt genom vndfångne privilegier, sompt aff sedhwane” m. m. (Se Stiernman, a. st. sid. 783).