Hans förslag om underhållet af en sådan krigsmagt kan derföre icke hafva varit blott en förvändning, att dermed tillåcka sig bifall till den nya beskattning, Qvarntullen, han nu ville införa; men å andra sidan visar hans förfarande, att fyllande af ögonblickets behof likväl för tillfället var det närmaste föremålet för hans omtanka.
Redan under hösten 1624 skall Konungen hafva om dessa ämnen hållit öfverläggningar med Riks-Rådet, några af Ridderskapet och Adeln samt några af Biskoparne, som då för andra orsaker voro i Stockholm församlade. Enligt de få underrättelser om detta möte, hvilka finnas i behåll,[1] skola de församlade ansett ”en stadig och alltid varande armee” för det bästa medlet att försäkra Rikets trygghet. Bland de förslag, att anskaffa tillgångar till dess underhållande, som för dem framställdes, mente de ”ett medel vara beqvämligt, ja, fast det endaste, som med skäl upptänkas kunde,” nämligen att ”alle man gåfve jemte Tullmjölet något till kronan.” Troligtvis beslöt man att öfver detta ärende borde rådplägas med Ständerna. De kallades den 27 December 1624, att infinna sig i Arboga den siste Februari 1625, dock ej till vanlig talrikhet[2].
Den 10 Mars 1625 på Rikssalen i Stockholm öppnade Konungen Riksdagen med ett tal, som ännu finnes bevaradt[3]. Hufvudinnehållet är, jemte
- ↑ Någon vidare upplysning om detta möte, än hvad som derom förekommer i Gustaf Adolfs här strax efter nämnda tal den 10 Mars 1625, hafve vi förgäfves sökt uppspåra.
- ↑ Registr. för 1624 f. 473; se Hallenberg, a. st. sid. 345. Huru och af hvad anledning Ständernas sammanträde flyttades till Stockholm, är obekant.
- ↑ Detta tal nämnes af C. G. Warmholtz, Bibliotheca Historica Sveo-Gothica, under N:o 3495, och är tryckt i Stockholms Magazin för 1780, utgifvit af Magnus Svederus, (II. Band.) sid. 714—719,
