nare tider ofta blifvit följd och af beskattningslärare allmänt anbefalles.[1] ”På thet the Fattighe måghe kenna någhon lijsa, och the Förmögne som bättre Rådh hafwa, och krässligare wele lefwa, måghe dragha så mycket swårare börda,” så bestämdes afgifterna för de ädlare sädesslagen betydligt högre, än för de sämre. Tullen blef denna:
| För en T:a | Hafra eller Blandkorn | 2 | öre. |
| ” ” | Malt eller rent Korn halfannan gång så mycket, eller | 3 | ” |
| ” ” | blandadt Korn och Råg dubbelt | 4 | ” |
| ” ” | Ärter eller Bohvete tredubbelt | 6 | ” |
| ” ” | Råg fyrdubbelt | 8 | ” |
| ” ” | Hvete sexdubbelt | 12 | ”[2] |
- ↑ Se v. Jakob, a. st. §. 1240; Rau, a. st. §. 431; Hoffman, a. st. sid. 335. Den förstnämnde föreslår för rågs förmalning 2 till 4, och för hvetes 8 till 12 gånger så hög afgift, bestämd efter vigt, som för korns. Om några utländska skatters förhållande i detta hänseende, se här nedan.
- ↑
Efter silfvervärde gällde ett öre ungefär 2 sk. 512 rst.
B:co, men efter medium af här ofvan på 100 daler
anförde värden, nära dubbelt, eller 4 sk. 9 rst. B:co.
Efter detta värde svarade den nya tullen ungefär mot 9
sk. 6 rst. B:co för Hafra, — 14: 3 för Malt eller
Korn, — 19 sk. för blandadt Korn och Råg,
— 28: 6 för Ärter och Bohvete, — 38 sk. för
Råg, — 1 R:dr 9 sk. B:co för Hvete.
Den genom edictet d. 28 Oct. 1810 påbjudna Preussiska förmalningsskatten (se här ofvan sid. 15) bestämdes efter mål och nära 5 gånger högre för hvete än för andra sädesslag, nämligen 548 Thaler (212 gute Groschen) för Preussisk Scheffel af dessa och 12 Thaler för Hvete. I Svenskt mål och mynt gör det 26 sk. 3 rst. B:co för en Tunna (fast mål) af de förra och 2 R:dr 30 sk. för en d:o af det sednare.
Den nya Preussiska förmalningsskatten, införd genom lagen af d. 30 Maj 1820, bestämdes efter vigt och blef derigenom mera lämpad efter spanmålens värde, då detta i allmänhet följer tyngden. Den fastställdes till 23 Thaler för en Centner hvete och 16 Thaler för en Centner annan spanmål. Enligt medelpriserna på hvete
