Den här sidan har korrekturlästs
45
lodräta axel, på hvars öfre ända den öfre qvarnstenen hvilar, är fästad en krans af litet på sned satta skoflar; mot desse, på ena sidan af axeln, ledes vattnet i stuprännan och sätter sålunda qvarnstenen i rörelse[1]. Ännu en benämning på dylika qvarnar är allmän, nemligen Sqvalta, Sqvaltqvarn. Dess egentliga betydelse är utan tvifvel en qvarn med dålig byggnad och ojemn, afbruten gång[2]. — Tillsam-
- ↑ Drifvattnet verkar således genom stöt i det närmaste lika som på ett underfallshjul. Fotqvarnar fordra högt fall och god vattentillgång, men kunna då bringas till en ganska rask gång, i anseende till en stående axels ringa friction mot det underliggande lagret. Dock skall hjulets hastighet icke öfverstiga hälften af vattnets. Deras enkla inrättning låter dem lätt och med ringa kostnad byggas, underhållas och skötas. Men till stora qvarnstenar passa de icke; den öfre stenens tyngd gör att hjulnålen i axelns nedre ända och det derunder liggande lagret snart utslitas, så mycket mera som smörjning genom det öfverströmmande vattnet göres onyttig. Jfr Afhandling rörande Mechaniquen, m. m. Tom. I. af Erik Nordwall, Stockholm 1800, sid. 574, 575; Tom. II. af Sven Rinman, Stockholm 1794, sid. 135, Tab. XIX, Fig. 4, 5. De beskrifvas ock af Belidor, Architecture Hydraulique etc. Paris 1737—1739, I. Afdeln. I. del. sid. 301. Han säger att de nyttjas i Provence och en stor del af Dauphiné och lemnar ritning och beskrifning på en dylik qvarn byggd i Durance vid Briançon; dock äro skoflarne något olika beskaffade mot dem, som hos oss brukas. Han lemnar äfven beskrifning öfver tvenne andra sorter fotqvarnar, af hvilka de som finnas i Garonne äro något liknande våra, men de vid Basacle i Toulouse af helt egen inrättning. — Fotqvarnar skola ock begagnas i Orienten och i Italien, enligt uppgift uti Joh. Georg Krünitz's ökonomisch-technologische Encyclopädie, etc. XXV del. (Mühle), Berlin 1804, sid. 25. — Rinman anser dylika vattenhjul för de äldsta.
- ↑ Joh. Ihre, Glossarium Suiogothicum etc. Upsala 1769, sid. 738, härleder Sqvaltqvarn af verbum Sqvalta, skakas, ryckas med ojemn rörelse, och lemnar derpå denna förklaring: ”Sqvaltqvarn in Legibus patriæ vocatur mola aquaria, perfunctorie ædificata, quæque non nisi vere et autumno molit. — Nordwall, a. st. kallar fotviskorna
