46
mans med Bäckeqvarnar nämner Riksdagsbeslutet äfven Väderqvarnar[1] och sätter mot dem båda Odelqvarnar, hvarigenom det iakttager en under denna och långt äldre tider vanlig skillnad. Men att rätt bestämma denna, synes oss ganska svårt; det har ock skett på olika sätt[2]. Namnet odalqvarnar synes tillkännagifva, att det utmärkande hos dem icke så mycket låg i deras byggnadssätt och yttre skick,
- ↑ I bref till Åke Axelsson den 18 Dec. 1626 befaller Kammar-Rådet att på Öland skulle byggas några stora väderqvarnar, på det man sedan dess fogligare kunde afskaffa böndernes små qvarnar. Dessa väderqvarnar skulle alltså blifva Odel- eller rättare Tullqvarnar.
- ↑ Jfr v. Bonsdorff och Rabenius a. st.
för Sqvalthjul. — I Kongl. Brefvet till alla Ståthållare d. 20 April 1625 om den beviljade qvarntullens införande (i Kammar-Collegii Archiv) brukas ordet Sqvalteqvarnar i stället för det i Riksdagsbeslutet begagnade Bäckeqvarnar. v. Bonsdorff, a. st. yttrar en förmodan, att Bäckeqvarnarne skulle varit sämre än Sqvaltqvarnarne, men för vår del hafve vi ej funnit skäl till denna förmodan. — ”Squattemöller, kaldis de smaa Möller, som Bönderne hafve gemeenlig ved deris Gaarde, fornemlig udi Skaane, som icke actis eller blifve regnit for Landgilde, udi Sydskinde-skiffte, kand dog giöre andre Landgilds-Möller, Fortræd oc Skade, med deris maalen: Hvorfore saadane Sqwattemöller er befallit at affskaffis, paa de steder hvor Landgilds Möller, med maalen, beqvemmelig kand Bönderne forestaa. Christen Osterssön Weylle, Glossarium Juridicum Danico-Norvegicum, Köpenhamn 1652; sid. 726; jfr äfven sid. 150, 565, samt Christ. IV:s Recess 1643, a. st. — Äfven andra benämningar på mindre qvarnar, än de här ofvanuppräknade, finnas. Dygnqvarnar kallas de i Dalarne, emedan de skiftevis ett dygn af grannarne nyttjades; se Sahlstedt, Stora Tuna m. m. sid. 91. Enligt meddelande af Hr Kamreraren Sandberg förekomma Gräsqvarnar i Skåne och äfven Kronobergs Län; i andra orter af Småland Kölfvaqvarnar, och i Bohus Län Fjederkall. — ”VinterMöller eller Græsqværne, saadane Möller maa ey maale om Sommeren, men deris Skibord skulle optagis PintzedagsAfften, oc icke nedsættis igen, förend MickelmisseAfften; vide Jus Seland. lib. 4, cap. 36.” Weylle, a. st.
