mekko, omgjordade sig med bältet med de blanka knifvarne och spännena, spände sin mjölkhvita fåle för skrindan, bäddade mjukt med skinn af unga björnar, tog från loftet den granna högtidsklädnaden med snöhvita linnet och röda lifstycket, som hans moder spunnit, väft och sytt, lade den i skrindan uti granna täcken och for åstad till gamle Hirvis, hans faders väns gård.
I dörren satt Hirvis dotter, den sköna Tähti, och spann molnhvit ull. Sommarvinden dansade i hennes långa, ljusa hår och under hennes panna, hvit som svanens vinge, strålade hennes ögons klara stjernor.
Sländan föll ur tärnans hand, kinden blef så röd som midsommarsmultronet, då hon varsnade Urho på vägen. Jungfrun ilade till sin moder i loftet och förtäljde att en ungersven kom till gården. Modern log, klädde sin dotter i högtidsskrud och ledde henne in i pörtet, der hennes fader, den gamle, vidtbeprisade skytten Hirvi, satt på bänken och
8
