vid man tillika för hvarje ögonblick måste iakttaga stor försigtighet för att ej halka i sjön.
Ryssjfisket har på senare tider betydligt inskränkt bruket af både stöt- och nattnoten, likasom krokskötarne den förut vanliga strömmingsnoten.
Stornoten drages ofta nog blott en enda dag i året långt in på senhösten med allt notförråd som fins i gården samt kastas med långa linor utåt fjärdarna, hvarifrån den sedan „vindas“ i land med vindspel. Dess ändamål är att skaffa familjen nödigt abborförråd till vintern. När det vill lyckas kan man få en eller par tunnor i ett enda varp. Men förtretligt är det när, såsom ofta händer, noten fastnar bakom någon sten, till följd hvaraf den ofta måste sönderrifvas och hela den möjliga fångsten äfventyras.
Att draga isnot (för fjällfiskfångst) är ett ganska trefligt göra så länge isen är helt tunn och snölös samt kölden måttlig. Detta slags fiske idkas stundom i nyss tillfrusna
54
