vikar, medan de utanför liggande fjärdarna gå öppna, enär fisken vid sådant förhållande gärna söker sig under isen. Själfva „dragningen“ förmedlas genom en i notlinans ända fästad stång, hvilken medels en grenig tingest eller s. k. tjuga föres framåt från den ena till den andra af de små öppningar eller hål, som för detta ändamål längs hela varpets omkrets måste upphuggas. Långsamt går det, och frysa får man stundom, så att det kniper i fingerspetsarna, ty betänk hvad det vill säga att i flere graders köld med nakna händer handskas med de våta linorna och den slaskiga noten. Därför ser man ock fiskarene isynnerhet vid dylika tillfällen mycket ofta „slå varmhandsk,“ hvilket går så till att man, under det armarna korsa hvarandra öfver bröstet, med vildaste fart dunkar händerna mot skuldrorna några gånger å rad, hvarigenom en tillfällig känsla af värme uppstår.
Under pågående höskörd har man ingen färsk strömming och den salta vill bli en-
55
