sig i jemna kretsar kring hans hufvud, utan att vidröra honom. I motsatt fall måste han å nyo tömma en skål.» Af Dybecks framställning har Lloyd användt sig[1] likasom äfven Feilberg.[2]
I Nordiska Museets arkiv finnes en afskrift efter en »Copia af Nacka Kyrkas Documenter», hvilken intygar, att den af Rudbeck omtalade julseden utöfvats äfven inom det nuvarande Stockholms gränser. Den lyder: »Anno 1690 d. 25 Juli blefvo underskrefne män såsom de älste i församlingen till fråga sporde i välbetrodde Herr Inspektorens Peter Ehrnstes (?) närvaro och hela församlingens, på sätt och vis som följer 1) Frågades om någon viste om salen som predikades i på Erstavik vore ordentligt invigd af någon fordom Biskop, prost eller kyrkoherde, jämväl om det var något Kungl. M:ts bref på att gudstjänst der fick hållas, blifvit gifvet till därvarande herrskaper? Dertill de alldeles nekade och sade sig deraf intet veta, utan sade salen hafva brukats till gestabuds celebrerande, som ännu täcken finnes i taket, derest julklubban påhängat, och gästerna lustige gjort, uti Sal. Fru Karins Bjelkenstjernas nu följande tid, men någon tid derefter låtit förfärdiga predikestolen till den ända att han skulle sättas i fataburen som den Sal. frun hade i sinnet till kyrka att låta bereda; blef alltså till vidare betänkande satt i salen der hon nu står; alltså blef upphört med förberörda verldsliga celebrationer, men dock alltid är blefven brukadt till humlles afplockande som ock intet borde vara. 2) Angående predikningsbegynnelsen, så berättades den vara först begynt uti Sal. Högvl. Herr Gab. Kyles[3] tid» (o. s. v.).
Till dessa uppgifter om julklubban har jag satts i tillfälle att lägga ännu en, hvilken bidrager att visa den tydligen ganska allmänna förekomsten af nämnda föremål inom herrehus under 1600-talet. År 1663 den 16 dec. skrifver Johan Ekeblad till sin fader öfverste Christoffer Ekeblad på Stola om sitt tillämnade julbesök och yttrar därvid: »Jag recommenderar Johan Nilson omsorgen
