Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Vaggar ej länge som du, men kysser hans leende öga
Genast och värmer i hast mot min kind hans kläder för qvällen.
Se’n omansad och fin, ej saknande dig i sin oskuld,
Hvilar han lugn i min famn, som en klar daggperla i blommans.»
Så hon sade, och mildt genmälte den vänliga systren:
«Älskade, nu blott icke; i qväll skall du vara för alla,
Hinna med alla och tänka på allt. Mig skänkte du redan
Mera än nog, hvad mer jag behöfver skänker mig denne.»
Sade och visade lätt på det sofvande barnet och fortfor:
«Här är din systers tröst och förströelse, fåfängt en annan
Skulle hon söka. En skymt af denne, och rik i sin saknad
Känner hon sig, en blick, och det mulnande hjertat är dagadt.»
