land, än i sex andra Lähn, som eljest innehålla nästan lika stor myckenhet af folk. Denne undervigt på Svenska sidan, om han är beständig, lärer utan tvifvel hafva sin orsak uti Oeconomiska omständigheter, som genom tjänliga anstalter kunde häfvas; emedan det är onekeligt, at så fruktbärande Landskaper som Södermanland och Wester-Göthland, kunde tåla rätt så stark förmering af Folk, som Finland. Imedlertid kan hvar och en här af skönja, hvad uplysning Förtekningarna kunde meddela, och huru angelägit det är, at de ständigt fortsättas. Det skulle jämväl af det ena årets Tabeller kunna nogare märkas, om någon sådan skilnad emellan Lands-orterna värkeligen hafver rum, allenast man jämförde myckenheten af gift och ogift Folk sins emellan på alla ställen; men jag har ej tilräckelig anledning dertil af Baron Bielkes utdrag, utan finner allenast, at de ogifte äro, mäst öfver alt Svea Rike vid pass tre-dubbelt flere, än de gifte.
Det förtjänar ock med et ord nämnas, at antalet af äkta barn, år 1749, var ej långt ifrån en femte-del af summan på alla då i Riket befinteliga Hjone-lag, eller at hvar Femte Hustru var välsignad med lifsfrukt, hvilket ock är vanligaste ordningen i andra Länder.
Här är rätta stället at tala om en anmärkning, hvilken i alla Länder, hvarest någn gifvit akt derpå, funnits träffa in, och som med skäl af alla anses för et besynnerligt prof af Försynens skickelse: jag menar, om den nära jämlikhet, som är uti antalet af Gosse- och Flicke-barn; dock likväl så, at de förre äro gemenligen något litet talrikare. Detta märkes ej så mycket uti små
