Om förökningen genom födda varit öfver hela Riket lika stark, som i Finland, skulle det året och kan hända årligen, öfver 10000 barn mera hafva tilkommit, än det verkeligen skedt, hvilket är en stor och eftertänkelig förlust. Landskapernas större och mindre fruktbarhet tyckas ej hafva någon skuld; ty Westerbotten och större delen af Finland komma ej i frucktbarhet up emot Skåne, men likväl äro Invånarena på alla tre orterna lika afvelsamme, som i Ängland och Schlesien.[1] Åtskilnad uti Folkets egen fruktsamhet är icke eller dertil vållande: ty öfver alt Riket har förhållandet emellan de inom året födda barnen och vigda Hjone-Lagen varit ganska nära, såsom 41 til 10: hvilket gifver tilkänna, at medelmåttiga antalet af barn för hvart Hjone-lag i alla Svenska Landskaper, är 4, lika som i Tyskland och andra Riken.[2]
Derföre kan rätta orsaken til större proportion af barn uti den ena Lands-orten än uti den andra, ej bestå uti annat, än i flera Giftermål, hvilket af Förtekningarna styrkes: ty i Finland förhåller sig hela folk-mängden til antalet af Hione-lagen, som inom et år blifvit stiftade, såsom 108 til 1; men i de flästa öfriga Provincier såsom 126 til 1; hvar af följer, at om Giftermålen i hvarje Lands-ort hafva alla år samma förhållande til menigheten, som år 1749, så är en sjette-del mera gift folk i Finland
- ↑ Kongl. Vet. Acad. Handl. för Jul. Aug. Sept. innevarande år, pag. 169.
- ↑ Därsammastädes p. 171 jämför Süssmilchs Göttliche ordnung &c.