Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/106

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

102


Sång 8.

Färdas fram ett litet stycke,
Åker obetydligt framåt,
Hör då jungfruns spole vina
Uppe, ovanom sitt huvud.
 Upp han höjde då sitt huvud,
Vände blicken emot himlen:
Skön en båge var på himlen,
Uppå bågens rand en jungfru,
Som en gyllne vävnad vävde,
30. Sig ett silvertyg beredde.
 Gamle trygge Väinämöinen
Stannade sin fåle genast,
Hov sin röst och tog till orda,
Själv sig yttrade och sade:
»Kom, o flicka, i min släde,
Sänk dig ned uti min skrinda!»
 Jungfrun tager då till orda,
Yttrar själv och gör en fråga:
»Varför skulle jag i släden,
40. Jag, en flicka, i din skrinda?»
 Gamle trygge Väinämöinen
Svarade och sade detta:
»Därför skulle du i släden,
Hit uti min skrinda, flicka:
Att mig baka honingskakor,
Att mitt öl med insikt brygga,
Att på varje bänk få sjunga,
Att vid stugans fönster glamma,
Borta uti Väinö-hemmet,
50. Uti Kalevalas gårdar.»