Den här sidan har korrekturlästs
§ §
105
Sång 8.
Utan att en smula spjälkas,
Eller minsta splittra lossnar.»
Gamle trygge Väinämöinen
Blir ej mycket brydd av detta;
Näver från en sten han skalar,
Gärdsel ur en is han hugger
Utan att en smula spjälkas,
Eller minsta splittra lossnar;
Kallar jungfrun i sin släde,
120. Flickan i sin granna skrinda.
Jungfrun svarar honom fyndigt,
Yttrar dessa ord och säger:
»Gärna jag till den vill komma,
Som en båt mig kunde timra
Utav bitar av min slända,
Utav stycken av mitt skäktträd,
Och på vattnet båten sköte,
Ut i sjön sin nya farkost,
Utan att ge fart med knäet,
130. Att med handen båten röra,
Att med armen honom vända,
Att med axeln honom rikta.»
Därpå gamle Väinämöinen
Själv till orda tog och sade:
»Finnas lär väl ej i världen,
Under hela himlens välvning
Den likt mig en båt kan bygga,
Timra såsom jag en farkost.»
Bitar tager han av sländan,
140. Väljer sig dess vridna stycken,
Eller minsta splittra lossnar.»
Gamle trygge Väinämöinen
Blir ej mycket brydd av detta;
Näver från en sten han skalar,
Gärdsel ur en is han hugger
Utan att en smula spjälkas,
Eller minsta splittra lossnar;
Kallar jungfrun i sin släde,
120. Flickan i sin granna skrinda.
Jungfrun svarar honom fyndigt,
Yttrar dessa ord och säger:
»Gärna jag till den vill komma,
Som en båt mig kunde timra
Utav bitar av min slända,
Utav stycken av mitt skäktträd,
Och på vattnet båten sköte,
Ut i sjön sin nya farkost,
Utan att ge fart med knäet,
130. Att med handen båten röra,
Att med armen honom vända,
Att med axeln honom rikta.»
Därpå gamle Väinämöinen
Själv till orda tog och sade:
»Finnas lär väl ej i världen,
Under hela himlens välvning
Den likt mig en båt kan bygga,
Timra såsom jag en farkost.»
Bitar tager han av sländan,
140. Väljer sig dess vridna stycken,
