Den här sidan har korrekturlästs
§ §
109
Sång 8.
Den som järnets dåd besåge,
Som en hjältes plågor kände,
Som hans värk tillfångatoge,
Som hans smärtor stilla kunde;
Men i nästa gård han finnes,
Styr till nästa gård din kosa!»
Gamle trygge Väinämöinen
Slog sin raska häst med spöet,
Åkte fram med gny och buller,
240. Färdades ett litet stycke
Längs den väg som framgick mellerst,
Till den mellersta bland gårdar.
Där han sporde över tröskeln,
Frågade inunder gluggen:
»Månne här i gården funnes
Den som järnets dåd besåge,
Den som detta blodregn dämde,
Dessa ådrors flöden stämde?»
Under täcket låg en gumma,
250. Invid ugn’ en pratsam käring;
Gumman svarar strax och säger
Mellan sina trenne tänder:
»Här i gården finnes icke
Den som järnets dåd besåge,
Den som blodets ursprung kände,
Som tillfångatoge värken,
Men i nästa gård han finnes,
Styr till nästa gård din kosa!»
Gamle trygge Väinämöinen
260. Slog sin raska häst med spöet,
Som en hjältes plågor kände,
Som hans värk tillfångatoge,
Som hans smärtor stilla kunde;
Men i nästa gård han finnes,
Styr till nästa gård din kosa!»
Gamle trygge Väinämöinen
Slog sin raska häst med spöet,
Åkte fram med gny och buller,
240. Färdades ett litet stycke
Längs den väg som framgick mellerst,
Till den mellersta bland gårdar.
Där han sporde över tröskeln,
Frågade inunder gluggen:
»Månne här i gården funnes
Den som järnets dåd besåge,
Den som detta blodregn dämde,
Dessa ådrors flöden stämde?»
Under täcket låg en gumma,
250. Invid ugn’ en pratsam käring;
Gumman svarar strax och säger
Mellan sina trenne tänder:
»Här i gården finnes icke
Den som järnets dåd besåge,
Den som blodets ursprung kände,
Som tillfångatoge värken,
Men i nästa gård han finnes,
Styr till nästa gård din kosa!»
Gamle trygge Väinämöinen
260. Slog sin raska häst med spöet,
