Den här sidan har korrekturlästs
§ §
114
Sång 9.
I den sanka mossens källsprång,
I en gungflys vattenåder
Uppå kärrets längsta sträcka,
På det vilda fjällets hjässa,
Varest svanor ägg ses lägga,
Vildgäss kläcka sina ungar.
»Järnet låg försänkt i kärret,
Vräkte sig i våta mossen,
Dolde sig ett år och tvenne,
90. Låg fördolt ännu ett tredje,
Mitt emellan tvenne stubbar,
Under trenne björkars rötter;
Kunde likväl ej sig rädda
Undan vilda eldens händer,
Nödgades för andra gången
Att till eldens stuga komma,
Att förfärdigas till vapen,
Att till skarpa klingor smidas.
»Vargen springer över kärret,
100. Björnen över mon sig skyndar:
Kärret sjönk för vargens fotsteg,
Mon inunder björnens ramar;
Rostigt järnet här sig höjde,
Tenar utav stålet stego
Ur de fjät som vargen trampat,
Spåren utav björnens hälar.
»Född var smeden Ilmarinen,
Född han var och upp han växte;
På ett berg av kol han föddes,
110. Växte upp på sotets moar,
I en gungflys vattenåder
Uppå kärrets längsta sträcka,
På det vilda fjällets hjässa,
Varest svanor ägg ses lägga,
Vildgäss kläcka sina ungar.
»Järnet låg försänkt i kärret,
Vräkte sig i våta mossen,
Dolde sig ett år och tvenne,
90. Låg fördolt ännu ett tredje,
Mitt emellan tvenne stubbar,
Under trenne björkars rötter;
Kunde likväl ej sig rädda
Undan vilda eldens händer,
Nödgades för andra gången
Att till eldens stuga komma,
Att förfärdigas till vapen,
Att till skarpa klingor smidas.
»Vargen springer över kärret,
100. Björnen över mon sig skyndar:
Kärret sjönk för vargens fotsteg,
Mon inunder björnens ramar;
Rostigt järnet här sig höjde,
Tenar utav stålet stego
Ur de fjät som vargen trampat,
Spåren utav björnens hälar.
»Född var smeden Ilmarinen,
Född han var och upp han växte;
På ett berg av kol han föddes,
110. Växte upp på sotets moar,
