Den här sidan har korrekturlästs
§ §
115
Sång 9.
Med en hammare av koppar
Och med tänger små i handen.
»Ilmarinen föds om natten,
Gör en smedja andra dagen.
För sin smedja plats han söker,
Rum att breda ut sin blåsbälg,
Ser ett kärr med sund och tuvor,
Ser en någorlunda sank mark;
Går att platsen undersöka,
120. Stället närmare beskåda;
Här han sänker ner sin blåsbälg,
Här han reder sig sin ässja.
»Fram till vargens fjät han kommer,
Spåren utav björnens hälar,
Ser den brodd som järnet skjutit,
Skådar klumparna av stålet
Uti vargens stora fotspår,
Fjäten utav björnens ramar.
»Yttrar dessa ord och säger:
130. »Ve dig järn, du olycksfulla,
På en usel plats du råkat,
I en låg och ömklig boning,
Uti vargens fjät i kärret,
Ända uti björnens fotspår!»
»Eftertänker, överlägger:
Vad månn’ därav kunde bliva
Om jag bragte det i elden,
I min ässja det försatte?
»Skräck betog det arma järnet,
140. Skräck betog det och förfäran
Och med tänger små i handen.
»Ilmarinen föds om natten,
Gör en smedja andra dagen.
För sin smedja plats han söker,
Rum att breda ut sin blåsbälg,
Ser ett kärr med sund och tuvor,
Ser en någorlunda sank mark;
Går att platsen undersöka,
120. Stället närmare beskåda;
Här han sänker ner sin blåsbälg,
Här han reder sig sin ässja.
»Fram till vargens fjät han kommer,
Spåren utav björnens hälar,
Ser den brodd som järnet skjutit,
Skådar klumparna av stålet
Uti vargens stora fotspår,
Fjäten utav björnens ramar.
»Yttrar dessa ord och säger:
130. »Ve dig järn, du olycksfulla,
På en usel plats du råkat,
I en låg och ömklig boning,
Uti vargens fjät i kärret,
Ända uti björnens fotspår!»
»Eftertänker, överlägger:
Vad månn’ därav kunde bliva
Om jag bragte det i elden,
I min ässja det försatte?
»Skräck betog det arma järnet,
140. Skräck betog det och förfäran
