Den här sidan har korrekturlästs
§ §
125
Sång 9.
Till en damm för svåra såret,
410. Till den onda portens stängsel;
Bred däröver älskogsbladet,
Påtryck snabbt ett gyllne näckblad,
Till en bom på blodets bana,
Till ett stängsel, där det framgår,
Att ej på mitt skägg det stänker,
Gjuts på mina usla kläder!»
Blodets mun han härmed tillslöt,
Stängde vägen för dess flöde.
Sände sen sin son i smedjan,
420. För att smörjelse bereda
Utav hylsor ifrån gräsen,
Utav tusen blomsterknoppar,
Som till marken honing fälla,
Drypa ner sin ljuva blomsaft.
Gossen sig begav i smedjan,
Gick att smörjelse bereda;
I hans väg en ek då träder,
Genast han av eken frågar:
»Finns i dina grenar honing,
430. Finnes lake under barken?»
Eken honom fyndigt svarar:
»Under loppet av gårdagen
Honing dröp på mina kvistar,
Nedföll på min topp med prassel,
Stänkte ner från himlens skyar,
Ifrån strömoln som sig löste.»
Spånor tager han från eken,
Splittror från det spröda trädet,
410. Till den onda portens stängsel;
Bred däröver älskogsbladet,
Påtryck snabbt ett gyllne näckblad,
Till en bom på blodets bana,
Till ett stängsel, där det framgår,
Att ej på mitt skägg det stänker,
Gjuts på mina usla kläder!»
Blodets mun han härmed tillslöt,
Stängde vägen för dess flöde.
Sände sen sin son i smedjan,
420. För att smörjelse bereda
Utav hylsor ifrån gräsen,
Utav tusen blomsterknoppar,
Som till marken honing fälla,
Drypa ner sin ljuva blomsaft.
Gossen sig begav i smedjan,
Gick att smörjelse bereda;
I hans väg en ek då träder,
Genast han av eken frågar:
»Finns i dina grenar honing,
430. Finnes lake under barken?»
Eken honom fyndigt svarar:
»Under loppet av gårdagen
Honing dröp på mina kvistar,
Nedföll på min topp med prassel,
Stänkte ner från himlens skyar,
Ifrån strömoln som sig löste.»
Spånor tager han från eken,
Splittror från det spröda trädet,
