Den här sidan har korrekturlästs
§ §
124
Sång 9.
Tuonis älv ju lät sig hämma,
380. Torrt blev havet, torr blev himlen
Då den stora hettan rådde,
Det okuvliga eldåret.
»Om ej detta du vill akta,
Minnes jag väl även annat,
Finner nog på nya medel:
Kallar fram en Hiisis gryta,
Varuti man blodet kokar,
Hettar upp den röda vätskan,
Att ej mer en droppe spilles,
390. Ej det röda flödet rinner,
Ej på marken blodet flyter,
Ej i strömmar längre väller.
»Skulle man i mig ej finna,
Ej i Ukkos son en hjälte
Till att hejda detta flöde,
Till att åderforsen dämma:
Finnes fadern uti himlen,
Jumala där ovan molnen,
Som väl duger ibland männer,
400. Som bland hjältar väl är vuxen
Att på blodet sluta munnen,
Att dess strida flöde hämma.
»Höge skapare, o Ukko!
Jumala, som bor i himlen!
Kom hit ner, där du behöves,
Närma dig, då hit du kallas,
Foga handen, stor och fyllig,
Tryck din egen tjocka tumme
380. Torrt blev havet, torr blev himlen
Då den stora hettan rådde,
Det okuvliga eldåret.
»Om ej detta du vill akta,
Minnes jag väl även annat,
Finner nog på nya medel:
Kallar fram en Hiisis gryta,
Varuti man blodet kokar,
Hettar upp den röda vätskan,
Att ej mer en droppe spilles,
390. Ej det röda flödet rinner,
Ej på marken blodet flyter,
Ej i strömmar längre väller.
»Skulle man i mig ej finna,
Ej i Ukkos son en hjälte
Till att hejda detta flöde,
Till att åderforsen dämma:
Finnes fadern uti himlen,
Jumala där ovan molnen,
Som väl duger ibland männer,
400. Som bland hjältar väl är vuxen
Att på blodet sluta munnen,
Att dess strida flöde hämma.
»Höge skapare, o Ukko!
Jumala, som bor i himlen!
Kom hit ner, där du behöves,
Närma dig, då hit du kallas,
Foga handen, stor och fyllig,
Tryck din egen tjocka tumme
