Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/154

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

150


Sång 11.

 Kylli, Saaris unga jungfru,
Saaris jungfru, Saaris blomma,
Växte i det höga hemmet,
I dess goda hägn hon uppsköt,
Sittande i faderns stugor
Mitt på den förnämsta bänken.
 Länge vittberömd hon växte;
Friare från fjärran kommo
Till den högt berömda gården,
30. Till den sköna jungfruns boning.
 För sin son gör soln ett anbud;
Solens hem hon dock försmådde,
Ville ej hos solen skina
Under sommarns bråda tider.
 För sin son gör månen anbud;
Månens hem hon dock försmådde,
Ville ej hos månen stråla,
Jämt kring himlabågen vandra.
 För sin son gör stjärnan anbud,
40. Men hon stjärnans hem försmådde,
Ville ej i natten tindra
På den kulna vinterhimmeln.
 Friare från Estland kommo,
Kommo från de ingrers nejder,
Ej med dem vill jungfrun följa,
Själv hon svarar så och säger:
»Fåfängt här ert guld förslösas,
Edert silver spills förgäves,
Ty till Estland går jag icke,
50. Går ej, vill ej bort mig lova