Den här sidan har korrekturlästs
§ §
151
Sång 11.
Bort att ro på Estlands vatten,
Staka fram mig bland dess holmar,
Och att Estlands fisk förtära,
Att dess tunna soppmat sörpla.
»Icke heller vill jag följa
Till de ingrers fält och hedar;
Brist på allt därborta råder,
Brist på träd och brist på pärtor,
Brist på vatten, brist på vete,
60. Brist därjämte uppå rågbröd.»
Det var muntre Lemminkäinen,
Kaukomieli själv, den sköne,
Han vill nu sig ut begiva
För att vinna Saaris blomma,
Mön, den oförlikneliga,
Jungfrun med det rika håret.
Modern söker det förhindra,
Så den gamla honom varnar:
»Gå ej, son, till dem därborta,
70. Som stå över dig i härkomst!
Dig skall man väl aldrig tåla
I den höga Saari-släkten!»
Sade muntre Lemminkäinen,
Kaukomieli själv, den sköne:
»Om mitt hem befinnes ringa
Och min släkt ej hög och ansedd,
Vill med min gestalt jag fria,
Med mitt yttre jungfrun vinna.»
Modern varnar dock beständigt
80. Lemminkäinen att ej draga
Staka fram mig bland dess holmar,
Och att Estlands fisk förtära,
Att dess tunna soppmat sörpla.
»Icke heller vill jag följa
Till de ingrers fält och hedar;
Brist på allt därborta råder,
Brist på träd och brist på pärtor,
Brist på vatten, brist på vete,
60. Brist därjämte uppå rågbröd.»
Det var muntre Lemminkäinen,
Kaukomieli själv, den sköne,
Han vill nu sig ut begiva
För att vinna Saaris blomma,
Mön, den oförlikneliga,
Jungfrun med det rika håret.
Modern söker det förhindra,
Så den gamla honom varnar:
»Gå ej, son, till dem därborta,
70. Som stå över dig i härkomst!
Dig skall man väl aldrig tåla
I den höga Saari-släkten!»
Sade muntre Lemminkäinen,
Kaukomieli själv, den sköne:
»Om mitt hem befinnes ringa
Och min släkt ej hög och ansedd,
Vill med min gestalt jag fria,
Med mitt yttre jungfrun vinna.»
Modern varnar dock beständigt
80. Lemminkäinen att ej draga
