Den här sidan har korrekturlästs
§ §
152
Sång 11.
Till den stora Saari-släkten,
Till den höga ättens hemvist:
»Flickor skola där bele dig,
Alla kvinnor dig beskratta!»
Detta bryr ej Lemminkäinen,
Själv han yttrar så och säger:
»Kvinnolöjen lätt jag hämmar,
Flickors flin jag nog skall tysta:
Skaffa skall jag dem en börda
90. Att inunder bröstet bäras;
Då skall varje löje tystna,
Till och med det värsta gyckel.»
Men hans moder tar till orda:
»Ve mig, ve min levnads dagar!
Om du skymfar Saaris kvinnor,
Om dess kyska mör du kränker,
Skall du endast tvedräkt väcka,
Skall en blodig fejd begynna,
Skola Saaris alla svenner,
100. Hundra män med skarpa klingor,
Störta över dig, du arme,
Dig allena överfalla!»
Lemminkäinen bryr sig föga
Om sin gamla moders varning,
Och sin goda hingst han tager,
Spänner fålen uti redet,
Åker ut med gny och buller,
Till det höga Saaris bygder,
Att till Saaris blomma fria,
110. Till den unga, sköna tärnan.
Till den höga ättens hemvist:
»Flickor skola där bele dig,
Alla kvinnor dig beskratta!»
Detta bryr ej Lemminkäinen,
Själv han yttrar så och säger:
»Kvinnolöjen lätt jag hämmar,
Flickors flin jag nog skall tysta:
Skaffa skall jag dem en börda
90. Att inunder bröstet bäras;
Då skall varje löje tystna,
Till och med det värsta gyckel.»
Men hans moder tar till orda:
»Ve mig, ve min levnads dagar!
Om du skymfar Saaris kvinnor,
Om dess kyska mör du kränker,
Skall du endast tvedräkt väcka,
Skall en blodig fejd begynna,
Skola Saaris alla svenner,
100. Hundra män med skarpa klingor,
Störta över dig, du arme,
Dig allena överfalla!»
Lemminkäinen bryr sig föga
Om sin gamla moders varning,
Och sin goda hingst han tager,
Spänner fålen uti redet,
Åker ut med gny och buller,
Till det höga Saaris bygder,
Att till Saaris blomma fria,
110. Till den unga, sköna tärnan.
