Den här sidan har korrekturlästs
§ §
159
Sång 11.
»O du Ahti, son av Lempi,
Om du önskar mig till maka,
Till en livstidsvän för evigt,
Till en duva vid din sida,
Må en helig ed du svära
Att ej ut i striden draga,
Icke ens om guld du saknar,
Eller längtar efter silver!
Nu den muntre Lemminkäinen
300. Själv till orda tog och sade:
»Jag dig svär ett heligt löfte
Att ej ut i striden draga,
Icke ens om guld jag saknar,
Eller längtar efter silver!
Men då måste själv du svära
Att i byn ej nånsin vandra,
Om ock dansens fröjd du saknar,
Längtar efter muntra lekar!
Bägge nu en ed de svuro,
310. Bytte sina dyra löften
Inför Gud, den uppenbare,
Inför hans, den högstes anlet,
Ahti att i krig ej draga,
Kylli att till byn ej vandra.
Nu den muntre Lemminkäinen
Slog sin raska häst med spöet,
Gav sin hingst ett slag med tömmen,
Tog till orda själv och sade:
»Leven väl, I Saaris lindor,
320. Granars rötter, furustubbar,
Om du önskar mig till maka,
Till en livstidsvän för evigt,
Till en duva vid din sida,
Må en helig ed du svära
Att ej ut i striden draga,
Icke ens om guld du saknar,
Eller längtar efter silver!
Nu den muntre Lemminkäinen
300. Själv till orda tog och sade:
»Jag dig svär ett heligt löfte
Att ej ut i striden draga,
Icke ens om guld jag saknar,
Eller längtar efter silver!
Men då måste själv du svära
Att i byn ej nånsin vandra,
Om ock dansens fröjd du saknar,
Längtar efter muntra lekar!
Bägge nu en ed de svuro,
310. Bytte sina dyra löften
Inför Gud, den uppenbare,
Inför hans, den högstes anlet,
Ahti att i krig ej draga,
Kylli att till byn ej vandra.
Nu den muntre Lemminkäinen
Slog sin raska häst med spöet,
Gav sin hingst ett slag med tömmen,
Tog till orda själv och sade:
»Leven väl, I Saaris lindor,
320. Granars rötter, furustubbar,
