Den här sidan har korrekturlästs
§ §
172
Sång 12.
Res dig, skog, med dina männer,
260. Ödemark med all din skara,
Bergets gubbe med din styrka,
Vesi-hiisi, rik på fasor,
Vattnets moder med ditt följe,
Vattnets äldste med din härsmakt,
Jungfrur, upp ur varje sumpdäld,
I, med fållen fin, ur källor,
Till en ensam kämpes bistånd,
Till en frejdad hjältes följe,
Att ej trollkarIns pilar verka.
270. Siarns skarpa stål ej heller,
Icke någon spåmans knivbett,
Icke skyttens trolldomsvapen!
»Om ej detta är tillräckligt,
Minns jag än ett annat medel:
Högre upp min suck jag sänder,
Upp till Ukko uti himlen,
Han, som molnen uppehåller,
Härskar över himlens strömoln.
»O du Ukko, högst bland gudar,
280. Gamle fader uti himlen,
Du som genom molnen talar,
Du vars röst i rymden höres!
Hämta mig en eldig klinga,
Höljd uti en eldig slida,
Varmed jag kan hindren häva,
Trolldomsskador undanröja,
Fälla jordens avgrundsandar,
Vattnets trollmän övervinna,
260. Ödemark med all din skara,
Bergets gubbe med din styrka,
Vesi-hiisi, rik på fasor,
Vattnets moder med ditt följe,
Vattnets äldste med din härsmakt,
Jungfrur, upp ur varje sumpdäld,
I, med fållen fin, ur källor,
Till en ensam kämpes bistånd,
Till en frejdad hjältes följe,
Att ej trollkarIns pilar verka.
270. Siarns skarpa stål ej heller,
Icke någon spåmans knivbett,
Icke skyttens trolldomsvapen!
»Om ej detta är tillräckligt,
Minns jag än ett annat medel:
Högre upp min suck jag sänder,
Upp till Ukko uti himlen,
Han, som molnen uppehåller,
Härskar över himlens strömoln.
»O du Ukko, högst bland gudar,
280. Gamle fader uti himlen,
Du som genom molnen talar,
Du vars röst i rymden höres!
Hämta mig en eldig klinga,
Höljd uti en eldig slida,
Varmed jag kan hindren häva,
Trolldomsskador undanröja,
Fälla jordens avgrundsandar,
Vattnets trollmän övervinna,
