Den här sidan har korrekturlästs
§ §
173
Sång 12.
Både framför mig i luften,
290. Och bakom mig likaledes,
Över huvudet, vid sidan,
Och vid mina bägge länder,
Vända trollkarln mot sin piludd,
Siarn mot sitt eget knivbett,
Mot sitt eget stål besvärjarn,
Emot eget svärd de ilskna!»
Därpå muntre Lemminkäinen,
Kaukomieli själv, den sköne,
Visslar fram en häst ur snåret,
300. En med gyllne man ur gräsvalln,
Spänner fålen för sin släde,
Röda springaren i redet,
Själv han sätter sig i släden,
Höjer sig uti sin skrinda;
Ger sin häst ett slag med spöet,
Med den knutförsedda snärten.
Fålen springer, färden lider,
Släden glider, vägen avtar,
Silvervita sanden gnisslar,
310. Högt den gyllne mon hörs dåna.
Färdas en dag, färdas tvenne,
Färdas inpå tredje dagen;
Men uppå den tredje dagen
Av en by till slut han mötes.
Nu den muntre Lemminkäinen
Åkte fram med brak och buller
På den väg som här var närmast,
Till den allra närmsta gården;
290. Och bakom mig likaledes,
Över huvudet, vid sidan,
Och vid mina bägge länder,
Vända trollkarln mot sin piludd,
Siarn mot sitt eget knivbett,
Mot sitt eget stål besvärjarn,
Emot eget svärd de ilskna!»
Därpå muntre Lemminkäinen,
Kaukomieli själv, den sköne,
Visslar fram en häst ur snåret,
300. En med gyllne man ur gräsvalln,
Spänner fålen för sin släde,
Röda springaren i redet,
Själv han sätter sig i släden,
Höjer sig uti sin skrinda;
Ger sin häst ett slag med spöet,
Med den knutförsedda snärten.
Fålen springer, färden lider,
Släden glider, vägen avtar,
Silvervita sanden gnisslar,
310. Högt den gyllne mon hörs dåna.
Färdas en dag, färdas tvenne,
Färdas inpå tredje dagen;
Men uppå den tredje dagen
Av en by till slut han mötes.
Nu den muntre Lemminkäinen
Åkte fram med brak och buller
På den väg som här var närmast,
Till den allra närmsta gården;
